Så här startade det – Eva Ohlsson berättar

När jag besökte byn Kafountine och skolan Satang Jabang för
första gången 2005 föddes tanken om ett utbyte mellan Satang Jabang och mina
döttrars skola Drottning Blanka hemma i Falkenberg (design och frisörprogram).

Bilderna på hur tjejerna från Satang gick på ”catwalken” i sina designade
kläder var nästan identiska med den modeshow som mina döttrar deltog i under
sin gymnasietid. Jag nämnde tanken för rektorn Ousmane Sonko, men sedan pratade vi inte mer om saken. Väl tillbaka i Sverige tog jag kontakt med Drottning Blanka, men gensvaret var minst sagt svalt. Jag fick veta att skolan satsade på de stora modehusen i Europa och mina försöka att sälja in ett utbyte med Senegal med hänvisning till globalisering och hållbar utveckling fick inget
gehör. Lite modstulen kände jag mig andra gången jag besökte byn, då jag fick
berätta för Ousmane om mina misslyckade försök att ”sälja in” ett utbyte med
den svenska skolan.

Vi blir ett team
Tiden gick och jag fortsatte mitt arbete med
ungdomsprojektet SKRUV (www.skruvprojektet.se) och blev vid ett tillfälle
inbjuden att ha en föreläsning om människan socialt och kulturellt för
vårdstuderande på Vuxenutbildningen i Halmstad. Där träffade jag en mycket
entusiastisk lärare, Marita Sundgren, som redan i första pausen på
föreläsningen kom fram och frågade om vi inte skulle ha ett utbyte med Satang
Jabang. Marita berättade om sina tidigare resor till olika länder i Afrika och
om sitt stora engagemang för förebyggande hälsovård. I andra pausen hade Marita redan fått ett godkännande från skolans rektor att vi fick ansöka.

Många svettiga timmar senare hade vi författat en ansökan
till Internationella programkontorets Athenaprogram. Sedan var det bara att
hålla tummarna fram till sommaren. När Marita ringde och sade att vi blivit
beviljade medel för en planeringsresa befann jag mig utanför biblioteket i
Falkenberg. Det var nog en och annan som undrade om jag blivit tokig när jag
dansade och skrek av glädje.

Skolan deltar i planeringen

Planeringsresan som vi genomförde 2010 blev första delen av
utbytet, där vi tillsammans med ledningen på skolan och sjukhuset  samt eleverna på Satang Jabang diskuterade
vad vi ville med ett utbyte. En ny pappersvända tog vid när vi kom hem där vi
skulle redovisa vad vi gjort under planeringsresan och sedan skulle vi ju göra
ansökan till själva utbytet. Nya svettiga timmar framför datorn. Men långsamt
har vi lärt oss hur vi ska skriva och det hela har utvecklats till ett
”teamwork”. Vi har lärt oss att skriva allting i Word på datorn och sedan
klistra in texten i ansökningsformuläret. Dyrköpta timmar har förlorats när vi
plötsligt varit frånkopplade och tappat all text. Då har vi fått börja om från
början igen. Efter ytterligare några nagelbitande månader fick vi besked: ni
har blivit beviljade medel till ett utbyte!

Då började nästa fas när vi insåg att nio personer skulle ha
visum och det inte fanns någon ambassad i Senegal. Hur löser vi detta? Marita
blev snabbt god vän med den svenska ambassadören i Marocko och det var bara att sätta igång med förberedelser av alla papper. Ett stort ansvar vilade på
Ousmane och skolan att fixa pass, foton och alla papper som skulle fyllas i.
Till sist var flygbiljetterna till Marocko bokade, vandrarhem i Rabat för fyra
dagar och resa vidare till Sverige. Vi höll tummarna för att alla papper skulle
vara i ordning och att gruppen skulle glida igenom nålsögat vilket de också
gjorde.

Modeshow for Africa

Under resans gång har skolan Drottning Blanka fått ny rektor
och nya kontakter har tagits. Skolan har inte varit med i utbytet, men tjejerna
från Satang Jabang har besökt design- och frisörprogrammet på Drottning Blanka en dag under utbytet. Nya kontakter har skapats och nya vänskapsband har knutits. Årets modeshow fick namnet ”This time for Africa” och behållningen
från showen går till Satang Jiabang. Tyg, smycken och kläder fanns till
försäljning i foajén före showen. Det är med stor glädje jag kan konstatera att
de visioner jag hade för fem år sedan har blivit verklighet. I globaliseringen
är möten mellan människor kanske enda vägen till hållbar utveckling och en mer
rättvis värld.